Covid-19 – Rättsliga konsekvenser för leveransförhållanden

Vad ska man göra om en leverantör åberopar ”force majeure”?

Den tyska civillagen (BGB) känner i sig inte till begreppet force majeure. Begreppet används dock ofta, särskilt i internationella avtalsförhållanden, där det ofta kallas ”Force Majeure”. En leverantör kan således åberopa force majeure framför allt om detta har avtalats individuellt eller reglerats i allmänna villkor. Här rekommenderas att man noggrant granskar det redan ingångna avtalet i detta avseende. Är de villkor som är knutna till begreppet force majeure närmare beskrivna, och vilka konsekvenser är förknippade med detta?

Om inget avtalats mellan parterna om force majeure, tillämpar domstolarna i tvistiga fall de allmänna lagbestämmelserna vid bedömningen av hinder för fullgörande. Om fullgörandet av en prestationsskyldighet är (tillfälligt) omöjligt eller grovt oproportionerligt, upphör prestationsskyldigheten (tillfälligt). Detta kan bli aktuellt särskilt till följd av force majeure, där rättspraxis definierar force majeure som en händelse som inte kan tillskrivas någon, som kommer utifrån, är oundviklig och oförutsägbar och som inträffar efter avtalets ingående. Det finns många argument som talar för att coronaviruset enligt denna definition ska klassas som force majeure.

Om avtalspartnern
vägrar att fullgöra sin prestation med hänvisning till force majeure kommer en domstol i en tvist att avväga om fordringsägarens intresse av prestationen är viktigare än en potentiell förlustaffär för det berörda företaget. I princip bör man därför inte förhastat acceptera att coronaviruset utgör force majeure och att avtalspartnern inte alls kan eller behöver fullgöra sin prestation. Det gäller snarare att i varje enskilt fall pröva om fullgörandet av avtalsförpliktelserna faktiskt är delvis eller till och med helt omöjligt på grund av de ovan nämnda omständigheterna. Bevisbördan för att det föreligger force majeure ligger på den part som åberopar detta.

Vad ska man göra om leveransen visserligen är möjlig, men endast till ett högre pris?

Även i detta fall har de avtalade villkoren
företräde. Om det inte finns någon avtalsenlig bestämmelse kan en anpassning av avtalet vad gäller priset endast ske i absolut undantagsfall. En förutsättning för detta är att de omständigheter som legat till grund för avtalet har förändrats väsentligt (s.k. störning av avtalsgrunden). Att leveransen försvåras och blir dyrare för leverantören mot bakgrund av coronapandemin ska dock i princip inte betraktas som en störning av avtalsgrunden i denna mening. Säljaren bär vanligtvis den så kallade anskaffningsrisken och måste därför organisera sina leveranskedjor så att eventuella avbrott kan kompenseras. Detta innebär att leverantören vid behov även måste välja alternativa anskaffnings- och transportvägar, även om dessa medför extra kostnader. Möjligheten att åberopa en prisjustering på grund av störning av affärsgrunden utgör därför ett absolut undantag.

Vad ska man göra om det uppstår leveransförseningar och man endast kan leverera med försening?

Leverantören kan naturligtvis också hamna i leveransförsening på grund av leveranssvårigheter till följd av coronakrisen och därmed bli skadeståndsskyldig. Försening förutsätter dock att det föreligger vållande. Bedömningen av om leverantören har agerat vårdslöst beror på vilka skyldigheter denne har åtagit sig i det enskilda fallet.

I alla fall är det nödvändigt att i god tid uppmärksamma sina avtalsparter på svårigheterna. Dessutom är det nödvändigt, för att inte hållas ansvarig för förseningen, att ha vidtagit alla rimliga och nödvändiga förebyggande åtgärder. Detta innebär att man i god tid har försökt organisera alternativa inköpskällor, transportvägar, produktionskapacitet eller underleverantörer för att minimera effekterna av en coronapandemi på den egna prestationsförmågan, även om detta medför högre kostnader. Var exakt gränsen för vad som är rimligt går är dock återigen en fråga som måste bedömas i varje enskilt fall och som i slutändan kommer att avgöras av domstolarna.

Kan skadeståndsanspråk
uppstå vid utebliven eller försenad leverans?

Konsekvenserna av coronapandemin kan i princip även leda till att skadeståndsanspråk görs gällande, t.ex. direkta skadeståndsanspråk från en slutkund mot leverantören, eller indirekt, som regressanspråk genom leveranskedjan. Enligt tysk rätt förutsätter skadeståndsanspråk i regel att det föreligger vållande. Huruvida vållande föreligger beror på det enskilda fallet, och ovanstående utläggningar gäller i motsvarande grad. Skadeståndsanspråk oberoende av vållande föreligger enligt tysk rätt endast om en motsvarande garanti har givits. Den som gör anspråk måste dock också beakta att han eller hon måste vidta åtgärder för att begränsa skadan för att inte äventyra sitt anspråk.

Finns det försäkringsskydd vid drift- eller produktionsstopp?

Huruvida försäkringen täcker de skador som uppstår vid produktionsstopp eller till och med vid ett fullständigt driftsstopp beror på de konkreta försäkringsvillkoren i försäkringsavtalet (t.ex. driftsavbrottsförsäkring, allriskförsäkring). Gemensamt för alla försäkringar är dock att vissa skyldigheter gentemot försäkringsgivaren, i synnerhet anmälningsskyldigheter, absolut måste iakttas för att inte äventyra försäkringsskyddet.

Om ni
har frågor i detta sammanhang är ni välkomna att vända er till era vanliga kontaktpersoner hos kallan eller till info@kallan-legal.de.

Situationen till följd av coronavirusets effekter förändras snabbt. Ovanstående information återspeglar situationen den 20 mars 2020, som kan ha förändrats sedan dess.