Myter inom arbetsrätten – nr 2

Medarbetarnytt /

”Personer med ringa sysselsättning (minijobbare, vikarier m.fl.) kan sättas in flexibelt efter företagets behov, har inget uppsägningsskydd och i bästa fall endast begränsade rättigheter till semester.”

Fel. Personer med geringfügig sysselsättning har samma rättigheter. Vid ett ”Minijob” med geringfügig lön får arbetstagaren inte tjäna mer än 450 euro per månad. Det är endast när det gäller socialförsäkring och skatt som det finns särskilda bestämmelser. Arbetstagare med en ”geringfügig” anställning får dock i övrigt inte behandlas sämre än jämförbara heltidsanställda. Den som har en ”geringfügig” anställning har alltså precis samma rätt till bland annat betald semester, lönefortbetalning vid sjukdom, minimilön och uppsägningsskydd.

 

I praktiken bryts dock dessa regler här oftare än i nästan något annat område inom arbetsrätten. Dessutom hamnar många arbetsgivare i ”fällan” med ”arbete på anrop”. Arbetstagare med ringa sysselsättning sätts ofta in oregelbundet efter behov och ofta endast punktvis i liten omfattning utan någon tydlig avtalsgrund. Därvid förbises de rättsliga konsekvenserna av § 12 i lagen om deltids- och tidsbegränsad anställning. Om till exempel den veckovisa arbetstidens längd inte är fastställd, gäller en arbetstid på 20 timmar som överenskommen. Överträdelser kan leda till betydande efterkrav från arbetstagarna. Även den lagstadgade minimisemestern är knuten till antalet arbetsdagar. Hur mycket arbete som utförs under den respektive arbetsdagen spelar ingen roll. Sammantaget utsätter sig, enligt erfarenheten, otaliga arbetsgivare inom området för ”geringfügige Beschäftigung” ofta – och ofta utan att veta om det – för betydande risker.

Observera: Denna språkversion har tagits fram med hjälp av AI-stödd översättning. Om du upptäcker något som kan förbättras tar vi gärna emot dina synpunkter.